Vart ska det här sluta?

Egentligen borde man börja med att skriva ett fint inlägg om varför man startar en blogg, syftet, den röda tråden och om ditten och datten. Men det orkar inte jag. Jag vill bara skriva. Vad jag vill. När jag vill.

Vilken frihet.

Spotify, välkommen! Du får mig åsökt att tänka på en obegränsad lektion i lågstadiet, där fröken sa att skulle skissa och drömma om en pryl som skulle finnas långt, långt i framtiden. Jag ritade en låda med tangenter och en liten, liten skärm. Året var runt 1987 och pappa hade hastigt och lustigt köpt in en helt ny videobandspelare för att inte missa en endaste match från fotbolls VM i Mexico året innan. På skärmen kunde man skriva in precis vad som man ville spela. Allt från E.T till missade avsnitt av Lilla huset på prärien, eller alla de där låtarna jag aldrig hann spela in från Kaj Kindvalls tracks lista?



Tjugo år senare. Flashback. Vad ska jag spela? Till en början snurrade det bara. Spotify framkallar beslutsångest på hög nivå. Varning, varning. Hela svenska folket kommer stå på fester och plötsligt ska de välja en passande låt, vilken som helst! Ja, vad tar man då? Du kan bara välja en ur världshistorien...

Men, ett paradis har inte allt man kan önska. Fleetwood Mac - Seven Wonders? Finns endast som a "A tribute to..." version. Skamligt. Min mest spelade de senaste 6 månaderna. Jag tror jag är uppe på 200 på scrobblern på last.fm och det är inte ens hälften (Se här). Den har vänt gråa dagar, och gjort bra dagar ännu bättre. Sen är den såååå 1987. Åh, tänk om jag hade varit lite äldre och att Spotify hade funnits.



Jag bara älskar Stevie Nicks snabba klädbyten och det heta blickspelet från Lindsey Buckingham. Ja, var ska det här sluta? Se videon och bedöm själva :-)

Som avslut.
Min kära syster, jag lovar att du också kommer att hitta en lika snygg Fleetwood Mac pin som min. Leta på därute :-) Tills dess kan du få låna min. syster