Sweetspot

Tänka sig, ett gammalt brev som låg och skräpade!

2009-01-20T09:56:00.000-08:00

Vad skulle man välja att jobba med om man fick välja helt fritt. Det finns ju så mycket! Resa är ju hur kul som helst. Skriva med. Hmmm.. Resa + skriva = skriva resereportage. Hur logiskt som helst! Säkert en dröm för många. Men fortfarande en lika stark dröm för mig.

När jag var hemma över jul kommer min pappa och säger; Titta vad jag hittade. Ditt brev från Berlin!

Brevet är daterat 26 september 2002. Mer än sex år sedan! En kul höst. Tredje års studier på civilingenjörsprogrammet. Öl och currywurst i massor. Ja, tänk om man hade halkat in på att skriva reseskildringar istället. Vem vet vad som hade hänt då.

Så, en liten skildring från min första föreläsning på FHTW i Östberlin.

Nu börjar vardagen sakta tränga sig på. En trygghet i sig, även en förståelse över livets gång i ett annat land. De tidiga morgnarna har blivit kallare och vackrare. När jag varje morgon ser det ankommande tåget vid S-bahn station Biesdorf bländas jag av den starka solen. Luften är kall och människorna är många. Rusningstrafik. Vid nästa station, Ostkreuz, står jag förundrad ett par minuter och väntar in den långa kön till trappan som leder ut från stationen. Samtidigt andas jag in doften av nybakade kringlor och crossianter bland myllret av östberlinare.

I söndags var det val i Tyskland och SPD, tysklands motsvarighet till vänsterpartiet, fick en stor andel röster av många berlinare. Man kan lockas att tänka hur de olika politiska ideologierna ter si i östberlin. Samma ideologi som reste muren för 40 år sedan har fortfarande förtroende hos många människor. Även om den idag inte förespråkar en ny mur, ger den kanske alla östberlinare en trygghet i kommersialismen cirkus. Behöver människor en osynlig mur där vi vet var våra begränsningar och var staden slutar. Eller vill vi kast oss ut i en värld med obegränsade möjligheter och jakt på pengar och magsår till följd? jag fortsätter min vandring genom stadsdelen Ostkreuz till byggnaden där jag ska ha min första föreläsning. Byggnaden är stor och tom. De enda jag ser är några tyska professorer. De flesta har skägg och där sitter förmodligen deras intelligens. Prosessanalyse/Modellbildung är mitt första ämne att brottas med. Jag presenterar mig för professorn som liknas Göran Persson på ett visst sätt. "-Ach so. Du kommst aus Schhweden. Das ist schön." Han hjälper mig till rätta under rasten och blir helt till sig när jag berättar att jag kommer från Linköpings Tekniska Högskola som har två världsledande forskare inom Reglerteknik. Han tar fram flera böcker som är skrivna av herrarna Glad & Ljung. Jag frågar om mina kunskaper är tillräckliga för att läsa kursen. Han svarar mig med att klappa mig på axeln att det här nog ska gå bra. Sedan fortsätter Prof. Röder med att berätta om sina mycket duktiga kolleger in Schweden. Det är dags för lunch och letar upp en Imbiss* som serverar Currywurst.

Miljön i Ostkreuz är speciell. Vartannat hus är nyrenoverat, vartannat från den gamla tiden. Charmigt. Världen är inte perfekt. Currywursten är färdig. Pommes, korv + curry och en massa ketschup. Ja, den är godare än den ser ut :-)

Skrivkramp

2008-12-02T13:39:00.000-08:00

Jag tar paus några dagar. Det händer alldeles för mycket för att jag ska hinna skriva. Men jag lovar, jag tar snart igen!

Ingenting, Ingenting

2008-11-30T08:45:00.000-08:00

Idag har jag inte gjort NÅGONTING. Jag har bara VARIT och INSPIRERATS. Gu vad skönt.

Alla datatjejers våta dröm

2008-11-28T04:58:00.000-08:00

Yes, I want it! Den är nu allra överst på min julklappsönskelista.

Kan enkelt beställas här. I och för sig är jag inte blond. Men man ska ha roligt, roligt. Precis som en blondin...

Jag kan min historia

2008-11-27T15:16:00.000-08:00

Jag älskar att leva i nuet. Men mest av allt att drömma om framtiden. Men för den skull ska man inte glömma sin historia! Jag har en god vän som verkligen kan allt om svensk historia. Han brukar ibland berätta lite anekdoter för mig. Som den här. Vet ni vem mannen på bilden är?

Här kommer det förträffliga svaret.

Mannen på bilden är Axel von Fersen d.y vilken var son till Axel von Fersen d.ä som anlade b.l.a en kvarn vid Nääs utanför Borensberg 1751.
Axel von Fersen d.y var vän till Gustav III vilken gjorde I4 till Livregemente 1791 och det var tur att det inte var 1792 för då blev kungen skjuten på en maskeradbal på Operan i Stockholm av Herr Ankarström. Det Axel von Fersen d.y är mest känd för är hans kärlek till det franska hovet och där framförallt Marie Antoinette som han förmodligen hade en son med och denne skulle ha tagit över den franska tronen efter Louis XVI. Han försökte rädda henne och den kungliga familjen undan mobben under den franska revolutionen men lyckades tyvärr inte. Samtliga avrättades 1789 i giljotinen. Hade inte detta skett så hade Axel von Versen förmodligen blivit en av våra mest kända historiska personer.

Men mest av allt minns jag vår egen alldeles förföriska Herr von Fers från Sofia Coppalas film om arie Antoinette.

Vilken Don Juan vi hade!

Tänka sig - en tjej kan vara tekniker och receptionist på en och samma gång?!

2008-11-26T06:01:00.000-08:00

Okänd kund ringer in till okänd teknisk supportare på det officiella supportnummret.

- Hej! Jag skulle vilja prata med en tekniker på företaget
- Ja, du har kommit till supporten
- Jaha, jag trodde att jag hade kommit till växeln!

Jag känner bara stolthet att en del okända kan agera båda sidor.

Rörornas röra! Vilken röra?!

2008-11-25T05:27:00.001-08:00

Idag gjorde jag Bourbordi, rörornas röra. Den som trodde att man gillade fetaost har inte ens upptäckt dess nya dimensioner. Några på jobbet bad mig maila receptet. Nej, den är väl värd en dikt, receptet inbakat. Precis som Garamond fick en, ska jag rättvist tilldela Bourbordi samma förälskelse.

Muuums filibaba!

Rörornas röra
Bourbordi bourbordi
en fetaost
smält i ugn
tomat
olja
chili
peppar
salt
slå in
värm till
läääänge
låt den smältas
smaka av
bröd i hand
akta fingret!
tungan
gomen
ack så varmt!
Bourbordi, bourbordi
grekiska gåvan till din mun!

Akta fingret för Guds skull! Gör inte så här!
Min första upplevelse...

Det här är jag i Kalithea, Halkidiki, efter min allra första upplevelse med himlaröran. Grym utsikt, fantastisk restaurang. Ett minne i mitt hjärta.

Var? Första fingret av de tre.

Athos, tredje fingret ska man akta sig för. Speciellt om man är kvinna. Det sägs att om man kommer närmare än 500 m kommer munkarna och tar en. Men jag älskar att var lite olydig ibland. Jag skulle älska att bryta förankrade historiska seder för jämställdhetens skull. Jag kanske skulle rigga upp kiten i Sarti och hoppas att vinden blåser rätt? Då skulle jag åka till andra sidan och stryka Athos hela kustkant med min högra hand. Min kite är rosa. Jag kan hoppa. Tror ni munkarna tar en då?

Fan va dum jag är!

2008-11-23T08:47:00.000-08:00

Vi bor ju i Sverige. Det är snö ute. Jag kan ju snökajta! Tur att jag också jobbar så nära Hammarbybacken. Lunch-snö-kiting någon?

Tur att det slutade bra för snubben som flyger iväg. Puuhh...Kiting är härligt, men farligt, farligt.

Cumbuco NOW!

2008-11-23T07:23:00.000-08:00

Jag har insett att en våtdräkt inte kommer att bota min abstinens. Om jag går ut och kajtar i snö och kall blåst kommer jag återkomma till kärnfrågan vad kitessurfing egentligen handlar om. Det handlar om värme, salt i håret och att sitta på stranden, blicka ut och bara tänka. Så kajtare, ni som vet vad jag pratar om. Ska man bota sin abstinens med vintersurf eller är det att förstöra den första upplevelsen? Kanske ska man lägga pengerna på en utflykt någonstans varmt, där det turkosa vattnet kan stänka mot brädan och solen skiner starkt, starkt. Ja, jag tror nog det är många av er som har ställts inför detta dilemma.

För övrigt går jag flitigt förbi brassen på Skånegatans surfbutik och frågar om billiga biljetter till Cumbuco. Fritidsresors hemsida scannas av regelbundet efter sista miuten till Natal och sen kan jag ta bussen en bit. Kanske upptäcker man något nytt på vägen. Sedan har jag en dröm jag vill förvekliga. Jag vill till Jericoacoara. På brassespråk - Jericoacoara mágica. Se bilder nedan så förstår ni.

Upphovsrätten ligger hos Jamille, en vän från Cumbuco. Snodda från Facebook rakt av. Jag erkänner. Har ju inte varit där, än!

Kan man förälska sig i fonter?

2008-11-15T03:34:00.000-08:00

Garamond, Garamond
en kalvfond
en sås till det lilla extra
en touch of fond på ordets
absoluta
sköönhet

Grattis Obama!

2008-11-14T04:03:00.001-08:00

Jag väntar med spänning. Changes are good.

Abstinens

2008-11-06T15:10:00.000-08:00

Ibland kommer abstinensen. Ingen att göra åt. Jag kitesurfade i nästinintill en månad, levde strandliv i värme och saltvatten. Inte konstigt att man bara måste komma i kontakt med fysiska ting som associerar till samma händelse.

Så...

Jag ringde min allra första kiteinstruktör, en mycket förträfflig sådan, Johan. Han trodde att jag nästan blivit galen när jag bad att få komma förbi och hämta en av hans gamla kitelinor. Kitelinor är alldeles förträffliga att göra smycken utav. I kitevärlden handlar det alltid om att ge och ta. Den röd-rosa linan byttes enkelt mot en veckas lån av en nybeställd bok, . The rise of the creative class av Richard Florida

Så när ska jag kitesurfa? Medan jag väntar på att pengarna droppar in för att köpa min 5/3 mm våtdräkt kan jag glatt inspirerar av Johans fina bidrag på hans alldeles egna blogg - En kitesurfares dagbok.

Så se, njut och låt oss glädjas av kitesurfingens alldeles egna födelse.

Johan, äntligen får jag chansen att motargumentera lite mot ditt augusti inlägg rörandes min alldeles fyndiga idé som det mest skrattades åt i vårt resesällskap. Den som skrattar bäst skrattar sist. Jag hörde faktiskt rykten i Brasilien att en del faktiskt börja använda dessa små fiffiga anti-kallsup-klämmor. Så Johan, det är bäst du hänger med. Du kanske blir den sista som köper en!

Heja Obama!

2008-11-04T13:47:00.001-08:00

Ett snabbt skott under en promenad mellan Chinatown och Soho.

Vart ska det här sluta?

2008-10-30T14:37:00.000-07:00

Egentligen borde man börja med att skriva ett fint inlägg om varför man startar en blogg, syftet, den röda tråden och om ditten och datten. Men det orkar inte jag. Jag vill bara skriva. Vad jag vill. När jag vill.

Vilken frihet.

Spotify, välkommen! Du får mig åsökt att tänka på en obegränsad lektion i lågstadiet, där fröken sa att skulle skissa och drömma om en pryl som skulle finnas långt, långt i framtiden. Jag ritade en låda med tangenter och en liten, liten skärm. Året var runt 1987 och pappa hade hastigt och lustigt köpt in en helt ny videobandspelare för att inte missa en endaste match från fotbolls VM i Mexico året innan. På skärmen kunde man skriva in precis vad som man ville spela. Allt från E.T till missade avsnitt av Lilla huset på prärien, eller alla de där låtarna jag aldrig hann spela in från Kaj Kindvalls tracks lista?

Tjugo år senare. Flashback. Vad ska jag spela? Till en början snurrade det bara. Spotify framkallar beslutsångest på hög nivå. Varning, varning. Hela svenska folket kommer stå på fester och plötsligt ska de välja en passande låt, vilken som helst! Ja, vad tar man då? Du kan bara välja en ur världshistorien...

Men, ett paradis har inte allt man kan önska. Fleetwood Mac - Seven Wonders? Finns endast som a "A tribute to..." version. Skamligt. Min mest spelade de senaste 6 månaderna. Jag tror jag är uppe på 200 på scrobblern på last.fm och det är inte ens hälften (Se här). Den har vänt gråa dagar, och gjort bra dagar ännu bättre. Sen är den såååå 1987. Åh, tänk om jag hade varit lite äldre och att Spotify hade funnits.

Jag bara älskar Stevie Nicks snabba klädbyten och det heta blickspelet från Lindsey Buckingham. Ja, var ska det här sluta? Se videon och bedöm själva :-)

Som avslut.
Min kära syster, jag lovar att du också kommer att hitta en lika snygg Fleetwood Mac pin som min. Leta på därute :-) Tills dess kan du få låna min. syster

Yes!

2008-10-27T14:25:00.000-07:00

Jag finns därute. Jag kan skriva vad jag vill. Vilken makt.